Sann patriot

Jag märker inte själv hur mycket jag förändras under lång tid förrän någon poängterar det, fast det kanske inte är så konstigt med tanke på att det liksom händer under lång tid och man vänjer sig, när man, som jag nu gjort, träffar någon man inte varit med på ett tag så ser man hur olik sig själv man är. Frågan är, är det verkligen positivt?
Jag tror faktiskt inte det, jag gillar den jag var en gång vill faktiskt inte vara förändrad, även om alla andra vill att jag ska vara som jag är. Hm. Ska jobba på det, så watch out!
Jag ska bli ännu mer djup nu känner jag, så om ni gillar min lättsamma sida bättre så sluta läsa nu.
Jag blir galen, för att man måste välja sin väg i livet nu, vid 16 års ålder för jag har ingen aning om vad jag vill bli! Det är ju meningen att jag ska börja på naturbruk-trädgård om en månad och jag vill verkligen inte att tiden ska gå framåt, för jag vet inte alls om det är det jag vill göra, jag vill så mycket! Jag kommer på just nu, tre andra linjer som jag vill gå och jag vill liksom VERKLIGEN gå allihopa. Det är så sjukt jobbigt. Gustav sa att alla känner typ så, att man inte vet om man gjort rätt val men att det ordnar sig. Men tänk om det inte gör det? Om jag när jag börjar känner hur fel det är för mig så missar jag ju liksom masor om jag byter skola. Fast hellre det tror jag, jag får väl lägga manken till och plugga ifatt om det skulle bli fallet. Hm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0